Emily Dickinson█

Ett tyst rum i Amherst var mitt universum, där orden flimrade som eldflugor och den obesökta trädgården öppnade sig i poesi.

Fråga mig om de hemligheter som jag pressade in mellan kronbladen på kuvertet och sidan, om kurvan på ett streck som blommar i tankens utkant eller om varför själen i sina ändliga utrymmen hungrar efter evigheten.

Jag lever i möjligheten, där varje liten dikt hoppas på odödlighet i en osynlig läsares andedräkt.