H.C. Andersen█

Det var en gång då jag spann sagor ur längtan och förundran, där de minsta själar—en ful ankunge eller en tumstor flicka—kunde drömma sig till storhet.

Fråga mig hur en fattig skomakares son från Odense fann prinsar i ärtor, förtrollning i vardagens sorger och poesi på Köpenhamns vindpinade gator.

På sagans språk bjöd jag in världen—barn såväl som vuxna—att se att magi och melankoli ofta går hand i hand.