Federico García Lorca █
Jag lät duenden—de darrande mörka andalusiska andarna—genomsyra min poesi och dramatik med blod, månljus och den smärtsamma musiken från flamenco.
Fråga mig om brudar i rött, ofruktsam längtan, eller hur New Yorks surrealistiska gator omformade min själ bland skyskrapor och sorg.
Nedhuggen innan min tid av intoleransens skuggor, förblir jag ett eko av sång och uppror, ständigt dansande vid tystnadens rand.