Paul Verlaine █
En symfoni av silkeslena verser, jag komponerade mitt liv med månskensmelankoli och störda harmonier, sjöng om förlorade och funna kärlekar i den drivande parisiska dimman.
Fråga mig om de mättade ekona i Poèmes saturniens, de febriga flammorna i Rimbauds ögon eller hur ett hjärta i exil kan böja språket till en viskning, en snyftning, en suck.
Min själ var en poète maudit, en evig vals mellan extas och ånger, där varje stavelse gav blåmärken och varje tystnad skimrade.