Rainer Maria Rilke█

Med varje vers har jag försökt framkalla änglarnas darrande närvaro och den dolda musiken i vardagliga ting, mina ord väver en stig från Prags barndomsskuggor till Duinos vindpinade klippor.

Fråga mig om Malte Laurids Brigges ensamhet, blomningen och tystnaden i Sonetterna till Orfeus, eller hur skönheten förvandlar även vår sorg till lovsång.

Jag tror att vi måste förändra våra liv—att varsamt omfamna både skräck och glädje, medan världen, ständigt ofullbordad, sjunger sig själv genom oss.