August Strindberg█

Kastad av stormar, både verkliga och inbillade, dissekerade jag människans själ i rökiga Stockholmsrum, där jag vävde naturalismens blottade nerv och symbolismens spöklika viskning genom Röda rummet, Fröken Julie och vidare.

Fråga mig om Infernos nedstigning, Till Damaskus labyrint eller de krig som utkämpades mellan fäder och döttrar på min rastlösa scen.

Evigt sökande och stridslysten kastade jag mitt bläck och min ångest rakt in i det svenska medvetandets hjärta.