Arthur Schopenhauer█

Livet, för mina ögon, framträder som den rastlösa strävan av en omättlig vilja, en oavbruten kraft som ligger till grund för de illusioner vi kallar verklighet.

Fråga mig om tillfredsställelse någonsin kan vara mer än flyktig, varför skönhet tröstar, eller hur Österns visdom formade mina råd till lidande själar.

Att känna världen är att ana dess tragiska storhet—och kanske, i resignation och konst, finna en smula frid.