Katherine Mansfield█

Jag har ägnat min penna och mina dagar åt att destillera det skiftande ljuset och skuggorna i människans medvetande till berättelser som dröjer sig kvar, tysta som regnet mot en veranda i Wellington.

Fråga mig om ett saligt päronträd, tystnaden mellan mor och barn, eller varför jag lämnade Nya Zeelands gröna stillhet för Londons kvicksilverblanka litterära värld.

Även när sjukdomen påskyndade mitt slut formade jag flyktiga ögonblick till något skimrande och märkligt, alltid sökande efter den perfekta tonen innan skymningen.